Du.
Nu ska jag försöka skriva en text till dig, ditt namn ska vara anonymt. Så då kommer jag skriva Du istället för ditt namn.
När jag såg dig, eller märkte av dig första gången så var det i skolan. När jag började på Stopp/kamratstödjarna. Du var inte som alla andra när jag såg dig. Först så var Du bara lite läskig på något sätt. Men det var ju för Du och jag inte kände varandra då. Men efter varje så kallade möten så blev Du mindre läskig för varje gång vi träffades, och mer intressant på något sätt. Man ville veta vad du var för någon typ, jag ville veta mer vad som gjorde så att Du blev så intressant.
Men på något sätt fick du tag på mitt nummer och jag vet inte hur. Men det var ju alltid kul att få chansen att prata med dig själv. Man hade ju inte chansen att få göra det själv i skolan, för Du gick alltid med minst en kompis. Men sen var det ju lite också att man kanske inte vågade gå fram och prata med dig. Men nu när jag hade ditt nummer så fick man ju prata med dig själv, och lära känna dig bättre. Tja man minns inte riktigt allt, men jag minns att Du började att skriva, jag frågade vem du var, så svarade du, vi gav varandra våra e-post addresser. Vi små snackade bara, skrev ungefär >hej, hur mår du? vad för du?< och inget mer.
Nu snackar vi mycker mer än vad vi gjorde då. Jag vill bara säga att Du är en rolig figur och man kan prata med dig om allt. Tack för att du finns ♥♥
När jag såg dig, eller märkte av dig första gången så var det i skolan. När jag började på Stopp/kamratstödjarna. Du var inte som alla andra när jag såg dig. Först så var Du bara lite läskig på något sätt. Men det var ju för Du och jag inte kände varandra då. Men efter varje så kallade möten så blev Du mindre läskig för varje gång vi träffades, och mer intressant på något sätt. Man ville veta vad du var för någon typ, jag ville veta mer vad som gjorde så att Du blev så intressant.
Men på något sätt fick du tag på mitt nummer och jag vet inte hur. Men det var ju alltid kul att få chansen att prata med dig själv. Man hade ju inte chansen att få göra det själv i skolan, för Du gick alltid med minst en kompis. Men sen var det ju lite också att man kanske inte vågade gå fram och prata med dig. Men nu när jag hade ditt nummer så fick man ju prata med dig själv, och lära känna dig bättre. Tja man minns inte riktigt allt, men jag minns att Du började att skriva, jag frågade vem du var, så svarade du, vi gav varandra våra e-post addresser. Vi små snackade bara, skrev ungefär >hej, hur mår du? vad för du?< och inget mer.
Nu snackar vi mycker mer än vad vi gjorde då. Jag vill bara säga att Du är en rolig figur och man kan prata med dig om allt. Tack för att du finns ♥♥
Kommentarer
Trackback
