lineutanliv

Runt halv åtta på morgonen så kommer pappa inrusande. Det var inte direkt något roligt besked pappa kom med, "Vi måste åka till Gränna för att häsla på mormor" Han tog ett djupt anditag och började bli darrig på rösten, jag fattade att det inte var något som stämde, "Morfar dog inatt, av hjärtinfarkt."
Det känndes som om hjärtat bara standade i någon sekund, och tårarna kom som floder. Låg rätt länge i sängen och grät. Jag tog på mig mjukis kläderna, och packade en liten väska, när jag kom upp kramade jag om mamma och vi grät jätte mycket, varför ska just den människa dö som man älskar mest av allt dö just nu? Min morfar, 57 år och var fullt frisk igår, och dog inatt? Asså jag kan inte fatta det! Min morfar, han skulle ju leva tills han blev minst 100 år. Det gör ont i mig, så jäkla ont gör det i mig.
Jag älskar dig morfar, kommer alltid att göra, även när jag dör kommer jag att älska dig.
Du kom upp till himlen, och det såg man på dig när du låg där på sjukhuset, det såg ut som att du inte hade några smärtor, utan man såg att Gud hade tagit väl hand om honom.
Jag vet nu att morfar mår bra hos Gud, han hade en bra kristen tro, och att han fått sett är allt som är det han velat se.

MORFAR JAG KOMMER ALLTID ATT ÄLSKA DIG! OCH INGEN KOMMER TA DEN PLATSEN SOM DU HADE I MITT HJÄRTA!! Sörjer dig hela tiden morfar, kommer sakna din lukt, ditt skratt, dina kramar, dina pussar som man fått på kinden, och alla dina nya tokiga idér..